DET VAR mars 2016. Romelu Lukaku gjorde båda målen när Everton slog Chelsea med 2-0 och gick vidare till FA-cupens semifinal. På läktaren satt Farhad Moshiri, som hade köpt upp 49,9 procent av klubben bara några månader tidigare. Everton avslutade säsongen på 11:e plats, i FA-cupens semifinal slogs de ut av United med Martials mål på övertid, men fansen var optimistiska då de såg ankomsten av den nya ägaren som en nystart för klubben. Everton hade inte varit alltför misslyckade innan investering från Moshiri. Den nämnda 11:e platsen, som Everton vann säsongen innan också, var det sämsta resultatet de senaste tio åren.
Från kampen om att kvala till Champions League till kampen för att överleva i Premier League
Klubben har lyckats att komma nära till att kvala till Champions League några gånger, varje gång bland de åtta bästa lagen, men det behövdes en liten push för att kunna slåss om de högre placeringar mer seriöst med de starkaste lagen i kampen om stora saker. Exakt sex år och 612 miljoner euro senare behöver Everton fortfarande en liten push men för att säkra kontraktet i ligan.
Sättet på vilket den iranske miljardären drev klubben, 6 olika tränare på lika många år där 32 nya spelare har passerat omklädningsrummet, har väckt fansens vrede. Nu, när det inte finns någon väg ut, meddelade han att han säljer klubben.
Åtta omgångar innan slutet av årets Premier League upplagan är Everton en poäng över nedflyttningsstrecket. Det är den enda goda nyheten. Dock så finns det några dåliga.
Den första är att Frank Lampards lag på planen ser ut som en grupp människor som möttes för första gången och som har sex förluster under de senaste sju omgångarna. Det andra är att i de återstående nio matcherna (de har en match mindre spelat än några andra lag) har Everton det överlägset tuffaste spelschemat av konkurrenterna.
Imorgon välkomnar han Manchester United som kämpar frenetiskt om att spela Champions League nästa säsong. Två veckor senare spelar han stadsderby med Liverpool, åker sedan till Chelsea, och mot slutet av säsongen har han ytterligare en match mot Leicester och ett besök hos Arsenal i sista omgången, som också kommer att slåss om att kvala till Champions League.
Av de direkta konkurrenterna spelar han bara mot Watford, borta, och med tanke på sin nuvarande form har fansen inte rätt till någon optimism.
I PL sedan 1954
För de flesta klubbar i botten av Premier League-tabellen skulle nedflyttning inte vara en sådan katastrof, men för Everton skulle det vara ett fiasko av episka proportioner. Inte bara på grund av att Everton är en av de gamla ”Big Six”-klubbarna och att den varit i PL sedan 1954, utan också på grund av det fruktansvärda motgång som detta skulle få för klubbens ekonomi, alltså framtiden.
Grunden för Evertons kollaps, hur den här säsongen än slutar, lades den första sommaren efter Moshiris övertagande av klubben. Uppmuntrad tack vare försäljningen av John Stones till City för 55 miljoner euro spenderade Everton 86 miljoner euro på nya spelare sommaren 2016. Det var ett rekordstort Everton-transferfönster, men också det billigaste under de kommande fyra åren.
Allt verkade logiskt. Ronald Koeman, som slutade på en fantastisk sjätteplats med Southampton säsongen 2015/2016, värvades som tränare och fick värva alla spelare han ville ha så som Yannick Bolasie, Morgan Schneiderlin, Ashley Williams, Ademola Lookman och några andra spelare också.
Koemans första säsong var helt ok, även om han spelade ganska dåligt i avslutningen. Everton slutade sjua, men allt detta skulle vara grunden för det som komma ska, och det var sommarens transferfönster 2017. Koeman kvalificerade sig till Europa League och den sommaren gav Moshiri honom en praktiskt taget obegränsad budget för spelare.
Holländaren tog in nio nya spelare för 203 miljoner euro och förberedde en attack mot platserna som leder till Champions League. Men den sommaren förlorade han Romelu Lukaku som såldes till United för 85 miljoner euro och några månader senare fick Koeman sparken efter ett förlust mot Arsenal och ett sensationellt fall i nedflyttningsstrecket. Holländaren klagade på att han inte köpte en ersättare till Lukaku och att detta var nyckeln till Evertons dåliga spel, men ännu en säsong misslyckades redan innan den praktiskt taget började.
Helt fel idé
Både Moshiri och Koeman ville ha det som många före dem hade försökt, men misslyckats: bygga ett lag över en natt och lyckas över en natt i världens starkaste liga. Efter Koemans avgång togs laget över av Sam Allardyce, som befann sig i ett kaotiskt omklädningsrum, kämpande med ett urval av dyra spelare som Koeman värvade, men på något sätt lyckades han föra Everton till en respektabel åttonde plats.
De två dåliga säsongerna med policyn ”vi köper allt vi kan” lärde inte mycket klubbens ledning som fortsatte med samma riktning från säsong till säsong. Resultaten var för det mesta desamma eller liknande innan Moshiris ankomst fram till de två senaste säsongerna, då det stod klart att det här kommer inte att sluta bra.
Sommaren 2018 satt den lovande tränare Marco Silva på bänken och spenderade ytterligare 100 miljoner euro till värvningar av nya spelare. Han slutade åtta, bara för att få sparken hösten 2019 efter att klubben återigen hamnat i nedflyttningsstrecket. I ett försök att rädda dagen gjorde Moshiri ett stort drag. Han tog in Carlo Ancelotti, en av Europas största tränare, och gav honom 11 miljoner pund i lön för att rädda klubben.
Efter att ha vunnit allt man kan vinna med lag som Juventus, Milan, Chelsea, PSG, Real och Bayern, hamnade den store Carletto i en situation där han måste kämpa för att inte åka ur ligan. Han gjorde det dock utan problem och Everton slutade 12:a, och till nästa säsong tog Ancelotti in några av sina tidigare spelare (Allan, James) och säsongen 2020/2021. öppnade han med sju raka vinster i alla tävlingar.
Ancelotti lämnade när Real ringde honom
Men Evertons lag var inte tillräckligt bra för något mer än så även om Everton under Ancelotti slog Liverpool för första gången på tio år och för första gången på Anfield sedan 1999, men återigen slutade laget på en tionde plats. Ancelotti fick ett erbjudende från Real och italienaren tackade Moshiri för ett intressant äventyr och åkte till Madrid. Av alla människor som Moshiri kunde ta in istället för Ancelotti, var förmodligen det sämsta valet Rafa Benitez. Inte för att spanjoren är en dålig tränare, utan för att han är en ikon för Liverpool och för att han som tränare för klubbens största rival kallade Everton för en liten klubb.
Engelsk media kallade flytten den mest kontroversiella i Evertons historia, men den började bra. Benitez hälsades mestadels med applåder i den första matchen på Goodison Park, och inledde säsongen med fyra segrar på de första fem matcherna och oavgjort på Old Trafford mot United.
Men alla visste att allt som krävdes för att det goda atmosfären skulle försvinna var en liten resultatkris, och så blev det. Dominic Calvert-Lewin blev skadad, och efter 1-0-förlusten mot West Ham i oktober ledde Everton med 2-1 mot Watford fram till den 78:e minuten, bara för att förlora med 2-5 till slut och sedan exploderade allt. Nederlag följde, där Benitez gick in i öppen konflikt med direktören Marcel Brands, som helt enkelt lämnade klubben i början av december efter att ha förlorat mot Liverpool och blev förolämpat av fansen.
Benitez hade ingen chans
Benitez hamnade i konflikt med Lucas Digne, en fanfavorit och en av de bästa spelarna i laget, och sålde honom till Aston Villa i januari. Bara ett mirakel som inte hände kunde rädda honom, och fansen vände honom och ledningen ryggen.
Många banderoller mot Benitez och ledningen dök upp på Carrow Road när man spelade mot Norwich där fans brutalt förolämpade spelarna efter nederlaget och försökte till och med ta sig ner till bänken för konfrontation och till och med Moshiri kunde inte längre försvara Benitez. Han sparkade honom i januari i år, och Everton började sjunka snabbt mot botten.
Moshiri behövde någon erfaren, en tränare som varit i en sådan situation många gånger i karriären och som när det brinner vet hur man skakar om ett lag som inte har det bästa truppen, men absolut tillräckligt bra för att undvika nedflyttningen. Men av alla lösningar valde Moshiri den sämsta. Han anställde den oerfarne Frank Lampard som hade väldigt lite tid att lösa många problem och nu är det helt klart att han inte är det rätta mannen för jobbet.
Lampard har bara vunnit två matchen än så länge, och samtidigt hade han många problem med disciplinen av sina spelare som två omgångar i rad fick syna röda kort. I FA-cupens kvartsfinal förlorade de pinsamt mot Crystal Palace med 4-0, och ett totalt haveri av systemet i Everton skedde på onsdagen i den uppskjutna matchen av den 19:e omgången mot Burnley.
Moshiri tryckte in Lampard under bussen
Det var en match som kunde ha köpt åtminstone lite lugn för Lampard och laget inför det tuffa schema som väntar dem. I halvtid ledde de med 2:1 tack vare två mål från Richarlison från straffpunkten, bara för att falla ihop i fortsättningen och med en rad otroliga misstag fem minuter före slutet släppte de in ett 3:2 mål och ett förlust till var ett faktum. Målet som gjordes av Maxwell Cornet skildrade livfullt allt som hade varit fel med Everton i alla dessa år.
Så vad ska man göra nu? Det är svårt att förutse något förutom att nedflyttningen skulle vara en ren skräck för en klubb som lägger cirka 90 miljoner pund om året på löner. Med den eventuella nedflyttningen till Championship skulle klubbens inkomster sjunka drastiskt, och ”fallskärmsbetalningar”, det vill säga pengarna som betalades ut till klubbar som flyttats ner för att hjälpa med budgeten, kan knappast rädda den.
Men det ger ungefär 15 procent av lönebudgeten i snitt och det råder ingen tvekan om att vid nedflyttning från ligan skulle de flesta spelare lämna klubben och frågan är med vilket lag Everton skulle slåss för att komma tillbaka. Allt detta är fortfarande en teori och Everton har allt i sina egna händer. I de kommande fyra omgångarna spelar Everton mot United, Leicester, Liverpool och Chelsea. Tills ett lättare schema kommer allt att vara mycket tydligare och kanske redan förlorat.